Tag Archives: ingen är perfekt

En Schapendoes till?

I samband med mitt förra inlägg fick jag en fråga angående min nästa hund, om det skulle bli en schappe till eller någon helt annan ras!
Så jag skriver ett inlägg om hur tankarna går.
Men jag ska börja med att säga att detta inlägget enbart handlar om mina tankar kring rasen, så som jag upplever det. En egenskap som jag tycker är viktig hos min hund kan ses som en alldeles förfärlig egenskap för någon annan, därför säger jag redan nu att detta enbart är mina egna tankar och åsikter.

Det blir inte en Schapendoes till. Anledningarna är flera.
Bland annat att separationsångesten är så stor inom rasen.
Magproblem vet jag också flera som har bekymmer med (bukspottskörteln som krånglar på Ino).
Sen har majoriteten av de schappar jag träffat varit reserverade och osäkra med främlingar vilket yttrat sig i skällande samt morrande. Jag vet många som tycker att det är skönt med en lite tillbakadragen hund eftersom att hunden inte hoppar och studdsar i kopplet och vill hälsa på alla människor (som Ino gjorde som unghund) innan han lärde sig att det inte lönade sig. Men jag som jobbar otroligt mycket med Inos reaktivitet mot hundar ser det mest som ett drömproblem att han älskar människor. Det har varit så mycket enklare att jobba med hans översocialitet till människor än rädsla i hundmöten. En glad hund är mottaglig för att lära sig, det är tyvärr inte en rädd/osäker hund.
En annan del är schapparnas föremålsintresse och matintresse. Hos Ino var i stort sätt båda två obefintliga.
Innan han kastrerades åt han bara för att överleva, max en gång om dagen åt han några kulor. Ibland tog han emot kokt kyckling men han kunde lika bra spotta ut den torkade levern man gjort till honom. Och att träna med en hund som inte vill ha godisar är inte lätt. Men det blev mycket bättre efter kastrationen och nu spottar han sällan ut hemmalagat godis! Föremålsintresset är något jag fått kämpa med också då det inte gick att belöna med någon form av lek så fort vi kom utanför huset, då vägrade han att leka. Träna gick bra (om jag hade favoritgodiset), men ingenting ville han leka med. Så nu har han inlärd lek som funkar 99% av alla miljöer och han tycker att det är riktigt kul att kampa, jaga och bita i leksaker! Men det är inte något som kommit naturligt. Det tog tre år att få en ”lek-säker” hund.
Den sista punkten som ställt till det otroligt mycket för oss är pälsen! Dels för att den har tovat något otroligt och dragit in en massa skit, men framförallt för att andra hundar inte kunnat läsa hans signaler, de har inte förstått att han bara ville väl när han glatt hoppade omkring. Det har resulterat i att han blivit påflugen och biten flera gånger och att han nu är otroligt osäker i hundmöten. Nu är pälsen avklippt och han har inte blivit påflugen/överfallen/biten fler gånger även om hans beteenden inte längre är särskilt trevligt längre då han helt ärligt är skiträdd!
Men bara för att ni nu fått läsa baksidan med Ino och vad jag tycker är nackdelarna med Schapendoes så betyder inte det att jag inte älskar min hund! Det finns ingen hund i världen jag skulle vilja byta ut honom med och jag ångrar inte mitt val av ras! Ino är en helt underbar livskamrat, han har världens härligaste personlighet, energi, glädje och charm, precis så som en schappe ska vara! Vi matchar varandra så otroligt bra! Sen kan jag bara avsluta med att säga
– Vilken ras/hund/människa har inte svaga sidor?

_DSC0116