Tag Archives: klassisk betingning

Från ”lite låg” till överlycklig – på en sekund

Då har vi varit nere på Skånes Mitt veterinärklinik i eftermiddags, men inga blodprover blev tagna.. Idag var vi bara där för att prata och överlägga vad Ino ska testas för. Ino fick hälsa på veterinären. Till en början tyckte han att ”mannen i vit rock” var lite läskig, eller rättare sagt så är alla veterinärkliniker och djursjukhus lite obehagliga, iallafall om man frågar Ino. Vilket inte är så konstigt, där blir han ju stucken med nålar osv.. Inget ställe jag heller hade gillat om jag inte visste anledningen till varför dom tog fram nålar och andra obehagliga redskap.

Så Ino stod mellan mig och dörren hela tiden, emellanåt fick jag en bedjande blicka av honom, som sa – kan vi inte lämna detta stället nu, snälla? Veterinären lockade på honom en gång, då gick Ino fram och kollade om han hade något gott att bjuda på, sen vände han och gick bort till mig igen.

Men nu kommer vi till det intressanta!
När jag och veterinären pratat en stund så sa jag ”gå och hälsa” till Ino, och helt plötsligt glömde han att vi var på en veterinärklinik, svansen viftade som en propeller och pussar utdelades med glädje i ansiktet på veterinären! Gissa om veterinären blev förvånad! Ino hade stått med hängande svans mellan mig och dörren hela tiden och inte så mycket som ens gett veterinären en blick tidigare.. Men när jag sa ”gå och hälsa” då bara exploderar Ino av glädje och blir sådär valpigt sprallig som bara han kan!

Till och med jag själv blev förvånad av hur stark betingat ”gå och hälsa” blivit! Han blev en helt annan hund på bara en sekund, den vanliga glada Ino visade sig även om vi var hos veterinären, helt underbart!

Jag har lärt in ”gå och hälsa” med hjälp av familjemedlemmar när de har kommit hem från skola/jobb. Jag har bara hållit i honom tills personen kommit innanför dörren, sen har jag sagt ”gå och hälsa” och släppt honom. Han har såklart varit jätteglad när de kommit hem, och har snabbt kopplat ihopa ”gå och hälsa” med roliga människor och glädje. Sen la jag in en stadga/självkontroll-övning innan. T.ex att han skulle sitta stilla i två sekunder innan jag sa ”gå och hälsa”, på det sättet har han lärt sig att vänta på signal innan han får hoppa omkring och hälsa glatt. Jag har även försvårat denna övningen i andra miljöer, med svårare självkontroll-övningar, och med andra människor.

Förut ville han hälsa på varje människa han såg.. Det var väldigt jobbigt på tågstationen och andra ställen med mycket folk.. Ni kanske kan tänka er hur det såg ut.. ungefär som ”ett popcorn i snöre”, var det någon som sa en dag haha. Men ”gå och hälsa”-träningen har verkligen gjort underverk, nu vet han att han inte ska hoppa fram och hälsar på varje människa han ser, inte förens jag har sagt den hemliga meningen ”gå och hälsa”! Och dessutom har den korta meningen blivit så starkt betingad med glädje så jag kan använda den även i jobbiga situationer då han egentligen inte vill hälsa (som hos veterinären). Från att vara lite låg, till att bli överlycklig – på bara en sekund!

Jag ville bara dela med mig av denna händelse och träningens resultat, då jag tror att det är flera som har liknande problem, antingen med en osäker hund, eller med en översocial!

IMG_2261

Klassisk betingning – lösningen på mycket!

Vi kan nog alla tänka oss in i känslan av att bli lämnad av sin största trygghet i livet. Att dessutom inte förstå varför man blir lämnad eller om personen någonsin kommer tillbaka måste vara en hemsk upplevelse. Och förmodligen är det en liknande känsla Ino och alla andra hundar med speparationsångest har varje gång dom blir lämnade ensamma.

Att dela livet och få ihopa vardagen med en hund som har dessa bekymmer är inte enkelt och såklart lägger man all skuld på sina egna axlar.
Vad har jag gjort för fel?
Vad kunde jag gjort annorlunda?
Varför blev det såhär?
Det är sådana frågor som snurrar i huvudet, och såklart finns det inget bra svar!
Jag kände för två månader sedan att jag hade testat alla råd jag fått (utöver de som inneburit korrigering och bestraffning), då det inte är något jag tror på. Jag kände att jag verkligen gjort allt jag kunde och nästintill gav upp hoppet om att han någonsin skulle kunna vara själv.

Men en kväll hände något, istället för att fokusera på vad som hade varit, vad som hade hänt, vad som hade gått snett och hur andra hade gjort så började jag fundera kring grunderna i inlärning. Precis så som jag gjorde förra gången jag kände mig totalt vilsen. Det var när Ino var fyra månader och han (efter en händelse) blev rädd för det mesta när det var mörkt ute. Grenar som gungade i vinden, löv som blåste omkring, påsar som prasslade, människor, cyklar osv, allt var livsfarligt!
Det var då jag på riktigt satte mig in i hur inlärning fungerar. Jag läste på och lärde mig om klassisk och operant betingning. Rädslan hos honom  försvant genom att jag jobbade mycket med klassisk betingning – att hunden lär sig koppla ihopa två olika stimuli med varandra. Jag lärde Ino koppla ihopa synen av det ”läskiga” med något positivt – favoritgodiset plockades fram. Och känslan han fick till det läskiga förändras.
Alltså: se en ”läskig” rörelse => få godis => bli lugn, glad, drägglig. Här kan ni läsa mer om klassisk betingning.
Med mycket sådan träning under kontrollerade situationer som jag själv ordnade upp (med t.ex långt avstånd till ”det läskiga”, på trygga områden, i närheten av huset osv) så försvant rädslan nästan totalt och idag kan vi gå hur långa nattpromenader som helst (om vi vill) utan att han blir låg eller gör utfall mot en påse som blåser i vinden eller en springande människa. Även om han fortfarande är mer uppmärksam på omgivningen när det är mörkt.

Denna historian hänger ihopa med hur jag för två månader sedan kände mig exakt lika vilsen som när Inos rädsla i mörker började.

Men med liknande strategi har vi nu börjat jobba oss uppåt i ensamhetsträningen. Även denna gången med klassisk betingning!
Såhär var planen:
Jag ville få Ino att koppla ihopa en viss relax-musik med en lugn känsla för att senare kunna sätta igång just den relax-musiken när han ska vara ensam hemma och på det sättet få honom avslappnad.
Jag tänkte igenom vilket beteende jag ville att Ino skulle utföra när jag var borta. Jag kom fram till att det bästa skulle vara om han sov. Alltså ville jag få Ino att koppla ihopa musiken med att sova. Den tiden på dygnet han sover som djupast är såklart på natten.
Så varje kväll när vi skulle gå och lägga oss satte jag igång en 8-timmars lång relax-musik.
Efter 2 veckor med tropisk vattenfalls- musik spelandes i rummet hela natten så testade jag om musiken hade någon inverkan på hans aktivitetsnivå.
Jag valde ett tillfälle då han var pigg och sprang omkring i köket med ett torrt tuggben i munnen. Då gick jag in på rummet och satte igång den tropiska relax-musiken och bara satte mig vid skrivbordet för att se om han reagerade på musiken. Jag var lite tveksam till att något skulle hända eftersom att han hade så roligt i köket. Men efter ca 1 minut kom han in på rummet, (förmodligen bara för att kolla vad jag gjorde) men sen tittade på mig och hoppade upp i sängen. Jag gick ut i köket igen och fortsatte med det jag gjorde. Efter 10 minuter gick jag in på rummet för att se vad han sysslade med. Då låg han fortfarande kvar i sängen och vilade. Han sov inte men han låg lugn och avslappnad i sängen.
Det var ett så klockrent kvitto för mig, klassisk betingning kan man använda sig av i så många situationer, för att förändra en hunds känsla, beteende och agerande.
Vi har fortsatt med träningen och han kan nu vara hemma själv korta stunder liggandes i sängen utan att stressa! (Undertiden musiken spelas i rummet). På detta sättet ska vi nu jobba vidare. Och om det är tropisk relax-musik varje natt som krävs för att behålla associationen till musiken så kommer jag ha det resten av Inos liv, för nu känns det som att vi äntligen har kommit på rätt spår när det gäller ensamhetsträning!

image