Tag Archives: vardag

En förmiddag i Eslöv

Väckarklockan ringde strax efter sex imorse och 7.36 hoppade vi på tåget till Eslöv tillsammans med Emma, min ena syster. Träningsväskan var fullpackad med leksaker, godis, filt och lite mellanmål till mig.
Vi startade med en 40minuters ”stads”-promenad, det var asfalt iallafall haha och ingen skog. Vi kom in i ett industriområde med massa lastbilar (som är lite småläskiga när dom låter, enligt Ino), men det gick bra och han gick avslappnat när vi tog större avstånd från dom. Efter promenaden så va det träningsdax på torget, Ino hade lite svårt med fokuset och tempot var inte på topp, men det funkade och han hade lättare för att koncentrera sig när jag fick upp honom i aktivitetsnivå med lek och bus! Det var shaping av Turn och Give me ten (två nya trick) som stod på schemat. Film kommer nog imorgon!
Resten av förmiddagen i Eslöv var lugn för Ino, han låg och vilade undertiden vi snackade och fikade. Det blev några lyckade hundmöten också där han svallrade tydligt till mig och sedan bara gick vid min sida och åt godis istället för att göra utfall eller morra :) Supernöjd!
På eftermiddagen har jag, Sara, min andra syster och Ino suttit ute på trädäcket och njutit av vädert!

Självbelönande beteende

Saker som hundar lär sig utan att vi människor avsiktligt försöker lära hunden något grundas på självbelöningar, alltså belöningar hunden tar utan att vi människor måste vara inblandade. Ett exempel är hundar som stjäler mat från bordet, det är (förmodligen) inte något som ägaren lärt hunden medvetet men eftersom hunden upptäckt att det finns mat på bordet så har han/hon tagit den och det har alltså blivit en självbelöning. På det sättet förstärks beteendet att ställa sig upp på bordet. Ju fler gånger hunden får tag i mat på bordet (belöning) så kommer hunden att upprepa beteendet mer och mer. Om hunden istället aldrig skulle få tag på mat på bordet (belöningen) så skulle han/hon inte heller ställt sig upp där. Så det lättaste är att träna och förebygga innan problemet uppstår för självbelönande beteenden är svåra att bryta eftersom hunden redan lärt sig vägen till belöningen.
Ino min hund har lärt sig en kanske lite udda sak.. Varje gång jag trycker på knappen längst upp på min IPhone (så att det blir ett litet knäpp-ljud) så reser han på sig eller vrider huvudet mot mig. Först trodde jag bara att det var en engångsföreteelse men jag har testat flera tillfällen då han ligger och vilar i närheten av mig, varje gång reagerar han på just det ljudet, och han bryr sig inte om några andra ljud. Jag förstod inte riktigt varför han reagerade så mycket och positivt på det ljudet men när jag tänkte efter så fanns förklaringen inte lång bort. Varje morgon när jag vakna tar jag mobilen och när jag sedan reser mig från sängen för att gå upp så trycker jag på den viloläges-knappen (haha vet inte vad jag ska kalla den) och varje gång jag reser mig från köksbordet trycker jag på knappen för att släcka mobilen. Det betyder att Ino förmodligen har kopplat ihop ljudet med att något kommer att hända, jag kommer att resa mig från sängen/köksbordet eller liknande. Därför vaknar han varje gång jag trycker på knappen (även de gånger jag inte ska resa mig eller hitta på något kul). En ganska så rolig sak han lärt sig helt utan att jag varit medveten om det!!
En mindre rolig sak som han också lärt sig är att öppna väskor genom att dra i dragkedjan, på det viset kommer han åt godiset i träningsväskan som ligger inpackad i en burk i ett innerfack.. Vad ska man säga, detta är väl baksidan av att ha träningsfilosofin att hunden ska lära sig att tänka själv/testa sig fram. Jobbar man dessutom med problemlösning och diverse aktiverings-kluringar så får man väl räkna med att hunden blir kreativ och tar lite egna initiativ.. ;)

20140502-091835.jpg

Jogging-runda på en mil!

Idag var första gången detta året jag och Ino sprang en mil, tempot var ändå ganska bra för att inte ha sprungit så mycket med hög fart nu under vintern.
10 km klarade vi på 54 minuter!
Ino satte på ”On-knappen” direkt efter att legat och myst här inne, det var full fart fram till tredje kilometern då han trodde att vi skulle svänga vidare på en runda vi gått väldigt många gånger, men jag svängde åt ett annat håll och vi kom ut på nya vägar vi aldrig gått på tidigare, då blev det full fart igen!!
Förut ville Ino stanna och lukta på alla fläckar längs vägen, han kom långt efter och var tvungen att springa ikapp mig.. Det blev som intervallträning för honom, lukta i marken, springa ikapp mig, lukta i marken, springa ikapp mig. Så är det inte längre, numera travar han på i lagom takt, jätte skönt tycker jag då det är en fördel att kunna ha honom lös när vi springer, det är skönast för både honom och mig. Dock har han långlina som hänger efter honom, jag gillar det då jag snabbt och lätt kan få fatt i den om vi får hundmöte.
En sak jag lagt märke till är att efter en joggingrunda blir han såklart trött och sover ca 3 timmar, men efter det får han någon energi-kick och vill ha uppmärksamhet, det visar han genom att dutta på mig med nosen. Om jag ignorerar honom så slutar han efter någon minut (och lägger sig och sover vidare) men om jag väljer att istället träna lite små trick så blir han ännu mer kreativ i shaping-delen än i vanliga fall! Vad tror ni detta beror på? Kan det vara att han gått ”över trötthetsgränsen” tänkte så som barn kan göra, att han lixom är över-trött och blir speedad istället.. Och därmed testar ännu fler beteenden än vanligt?Men som sagt, ger jag honom inte någon uppmärksamhet då han duttar på mig så lägger han sig för att fortsätta sova, så jag ser det inte som något problem utan bara en rolig sak som skulle vara kul att höra vad ni tror om!

20140306-202340.jpg

Att ömka eller att ge trygghet?

I diskussioner med hundfolk hörs det oftast att man aldrig ska ömka en hund när den är rädd, det gör bara saken värre. T.ex bör man inte bära upp en hund i famnen när den är rädd för då förstärks rädslan.
Jag bröt den regeln och fick ett lysande resultat!

I morse hade jag och Ino 7 timmars buss/tågresa framför oss vilket jag inte var särskiljt orolig för då vi åkt så långt flera gånger tidigare och det brukar gå hur bra som helst. Dock åkte vi en lång sträcka i bil för 10 dagar sedan och då blev han extremt flåsig och kunde inte slappna av..
Tillbaks till sak! Det blev problem med SJ och vi fick ta ersättningsbuss. Ino blev stirrig när vi kom på bussen och började flåsa och kunde inte slappna av, precis som när vi åkte bil för några dagar sedan. Eftersom folk överlag säger att man aldrig ska ömka en rädd och orolig hund så bara struntade jag i honom och låtsades att han låg och sov. Vi kom på ett tåg igen efter en timmes flåsande bussresa och Ino blev lika lugn som vanligt, han sov konstant i tre timmar på tåget, sedan skulle vi på en buss igen.. Jag hoppades på att han skulle vara lugn eftersom att han brukar vara det, men nej! Han kunde inte slappna av eller lägga sig ner, jag körde lite trick med honom för att få honom på andra tankar, det funkade för stunden men han började bli flåsig och ville inte sätta sig ner, jag lät honom stå upp på golvet och tittade hur han betedde sig för att förstå mig på vad som var problemet. Jag ser bara hur han drar upp svansen mer och mer mellan benen och jag kan säga att jag aldrig sätt honom ha svansen mellan benen sedan han var valp!!
Han ställde sig upp med framtassarna i mitt knä och tittade mig i ögonen, min tanke var: Inte ömka!
Så jag bara struntade i honom men kom sedan till att tänka på, han är rädd (oavsett anledning) han vill ha trygghet, jag är hans trygghet och jag ignorerar honom. Det kommer han inte att bli lugnare av. Ino ställde sig upp med framtassarna på mig igen så jag tog upp honom och höll honom på rygg i famnen och han slappnade av direkt och efter någon minut bara så hade hans andning blivit normal och hans ögon började stängas, sedan somnade han helt avslappnad på rygg i min famn.
Så frågan är, vart går gränsen mellan att ömka och ge trygghet? Jag bröt mot ömknings-regeln och bar upp min rädda hund i famnen. Resultatet blev en trygg och avslappnad hund som somnade i min famn!

2,2 mils promenad på en slingrig skogsväg!

Idag tog vi en helt och hållet träningsfri dag, istället blev det en riktigt lång promenad. Vi var ute i nästan fyra timmar och rundan var 2,2 mil. Jag verkligen älskar att hitta nya rundor och detta är min nya favorit, det var en liten grusväg som snirklade sig fram genom skogen, inte några bilar, människor eller hundar mötte vi heller!

FotoFlexer_Photo15

FotoFlexer_Photo19

FotoFlexer_Photo20

FotoFlexer_Photo16

FotoFlexer_Photo18

FotoFlexer_Photo17

Efter nästan fyra timmar i skogen kom vi hem nöjda och glada, jag käkade lite lunch, pluggade och körde ett fys-pass medan Ino sov! Nu blir det filmmys och sedan lovar jag att det inte tar lång tid innan jag och Ino kryper ner i sängen och somnar!